magiskt, men tragiskt

jag är en sån där som hackar upp sig på saker.
hela tiden.  jämt och ständigt.
jag har panik över saker som redan är gjorda, för flera år sedan.
som den där gången jag svarade fel på en engelska fråga i sjuan, eller när jag tappade bowlingklotet i typ trean. haha.
det kan vara världens minsta grejer, men det gör inget.
för varje dag, varje timme, tar jag upp alla minnena jag bevarat långt bak i huvudet och spelar upp alla igen och tänker "hahah fan vad dålig du är" och jag vet inte hur länge jag orkar med att spela upp allt igen.
för det spelas oftare och oftare och jag har panik mer än någonsin.
och jag är så jävla rädd att jag inte klarar något.

behöver lite kärlek från fel sort